Den här bloggen finns inte
Det är bara en illusion! Eller? Tills vidare kommer jag tyvärr inte att finnas på den här bloggen. Medans mina nya fantastiska blogg- och webbprojekt kommer online så kan du alltid roa dig med att kolla igenom min portfölj. Jag lovar att inte vara borta så länge.
Tjipp!
Vinterdvalan & wombats
Nu går jag minsann i vinterdvala! Oj ojoooj! Eller inte jag, men i alla fall bloggen. Ni fattar. Nu är tiden inne för andra saker! Eftersom jag älskar Wombats så får ni en Wombat. I vinterdvala.
Och på tal om wombats och jul. Tufftuff!
Händiga män, sorg och TV-spel
Igår kväll var en kväll av djup sorg. Efter att vi hade samlats runt Seans nyinköpta Guitar Hero World Tour och haft en ursäkt för att socialiera så som män vanligtvis gör, så kom olyckan över oss. Det gick sönder.
Den röda trumman slutade plötsligt att fungera. Ett allvarligt problem. Utan den röda trumman – inga trummor. Efter ett fibrilt letande av kvittot konstaterade vi att Sean hade slängt det. Ångest följde. Vi bestämde oss för att försöka laga den själva.
Sean skruvade isär hela trumsättet och vi vände den upp och ned för att titta närmare. En krets hade lossnat till den röda trumman. Fantastiskt! I brist på lödkolv och ten hittade vi tuggumi och tejp i huset. Efter en del petande lyckades jag få fast den. Oj ojoooj! Fulhack, men ett fungerande sådant!
Trumman började fungera bättre än någonsin, och allt återgick till det vanliga. Man lärde sig ändå en del under Experience Technology! TV-spelsmän på äventyr.
Hah, kolla, de bara härmas!
Om du hade chansen att springa runt med mig i Göteborg i sommras så är risken stor att du har fått lyssna på mig när jag har klagat på Västtrafiks reklam. "Men åååh, de har bara härmat Si Scott. Jag blir så ledsen", ungefär. Affischerna såg ut såhär, och satt lite överallt i Göteborg: 
Men tji fick jag! Det är faktiskt Si Scott som har gjort affischerna. Jerlov heter byrån som anlitade honom åt Västtrafik, och mer bilder från kampanjen ser man på deras Behancesida. Si Scott är otroligt duktig, vilket man snabbt förstår om man kollar igenom hans portfolio. Så det kan gå!
Den lever, den lever!
Vi satt tillsammans i gruppen idag och klagade på hur tråkigt det är att använda twitter för att det inte riktigt har slått i Sverige. Än. Sen kom vi på den geniala idén att vi kunde lösa problemet själva.
Så vi addade varandra. Det är fortfarande lite tomt, men ändå. Ett stort steg frammåt! Jag tänkte passa på att uppmana alla som har twitter att lägga till oss, och alla som inte redan har twitter att skaffa det. För du måste skaffa det. Speciellt om du är lite trendig. Och det är du ju.
Twitter är i ett nötskal facebooks status, fast utan facebook. Även kallat för microbloggande; man har 140 tecken på sig att få ner sina tankar. Det leder ofta till genomtänkta och roliga små meningar, eller helt meningslösa och ointressanta sådana. Vilket som, det är i alla fall helt fantastiskt!
Kriget om URLerna
Att skriva in en lång adress i webbläsaren som någon har tryckt i, till exempel, en tidning kan vara riktigt drygt. Då, och även när det är ont om plats på webben, så är tinyurl.com helt fantastiskt! På tinyurl.com matar du in adressen som du vill länka till, varpå sidan skapar en ny – kort – URL som i sin tur länkar till din långa adress. Jag skulle till exempel kunna länka er till min ballongpost genom följande: http://tinyurl.com/luftballongen
Tinyurl.com är inget nytt, och är trots allt ett redan utbrett fenomen. Det nya, fräscha, cutting-edge och spännande är Hugeurl.com! Den skapar istället en gigantisk URL från din förhoppningsvis lite kortare. Helt fantastiskt! Så, om du vill minnas tiderna när en länk till eniro var två kilometer lång, besök Hugeurl.com:
Och jag var ju på mässan i Malmö!
Det var först när man gick runt på mässan nere i Malmö som man förstod hur mycket Hyper Islands namn sticker ut. Det är alltså inte bara förvirrande. Försvarshögskolan, Lärarns riksförbund, Chalmers tekniska högskola och Danshögskolan. Hyper Island. Tyvärr var det i stort sett det enda som stack ut i vårat bås, men det räckte nästan!
5 545 stycken. Så många människor traskade tydligen runt på mässan. Av dem lyckades vi ragga upp knappt 300. Rätt bra om jag får säga det själv. Vi hade riktigt roligt i alla fall, och jag och Madeleine lärde känna fyra nya kamrater från Karlskrona. Fantastiskt!
Senast jag gick på en sån här mässa var när jag skulle välja gymnasieutbildning på högstadiet. Då var det inte lätt. Fem meters säkeravstånd till montrarna, så löpte man ingen risk att bli frågad någonting. Skönt. Nu var det tvärtom!
Jag blev faktiskt så sugen på att träffa mer Karlskronare att jag pratade med vår kära medarbetare Jessica om det skulle vara möjligt att "byta plats" med en Karlskronare under en modul. Hon var riktigt positiv, så vi får se hur det går!
You've been POKEd
Hohoho! Idag fick vi besök av POKE. Eller om jag förstod det rätt, föredetta anställda på POKE. Den ena hade flyttat till Doberman, och den andra till Skype som Creative Art Director. Det funkar ju också. POKE är ruskigt duktiga, men jag tänkte inte prata så mycket om dem, utan snarare dela med mig utav alla fantastiska tips de gav oss under föreläsningen. För de som inte antecknade. Here goes!
I bokväg tipsade han om Subject To Change: Creating Great Products & Services for an Uncertain World, The Tipping Point: How Little Things Can Make a Big Difference och sist Designing Interaction. Ju längre namn desto bättre bok!
I programväg tipsade han alla laptopägare om Undercover, som håller koll på ens stulna käraste. Om den blir stulen då. Annars blir det inte mycket till action. Sen får vi inte glömma deras lite urflippade skissa-på-kukar-sida.
Måndagsmusik #6 The Kooks — Always Where I Need To Be
Sean har precis skaffat ett Guitar Hero World Tour till huset, och Johan fick Guiter Hero III levererat till sig från Kina. Det blir en hel del skräpmusik som hörs i huset måste jag erkänna. Så, mer krulliga engelsmän var det här! Tror aldrig att jag kommer få nog.
Fantastiska fredag: Underskatta aldrig nörden
Jag tror att jag har hittat min nya hjälte. Det är coolt med breakdance, och nördar är ju inte coola. Eller? En otaku (extremt nördig person, ungefär) ger svar på tal. I japan, såklart.
Del 1
Del 2
Och så vart det mässa i Malmö
Nu sitter jag på tåget påväg till skåneland tillsammans med Madeleine! Tufftufftuff. Jag kommer nog få användning för mitt oh så pimpiga SJ Priokort GRÅ för första gången. Det bjuder på gratis kaffe och té. Alldeles förträffligt!
Det ska bli riktigt roligt imorgon. Mässan är under hela dagen, och jag åker upp igen tidigt på torsdag. Vi skulle stått på mässan tillsammans med Jessica, och två karlskronare. Jessica blev tyvärr sjuk, så Sofie från BM09 i Karlskrona täcker för henne. Synd, men fantastiskt! Dags att öva på käcka taglines.
Luftballongen som krockade med grannens träd
På söndag morgon låg flickan och jag kvar i sängen och drog oss (klockan var en bit över 12, men ja) när vi hörde en luftballong. När vi tittade ut genom fönstret så missade luftballongen precis grannens skorsten då den smekte förbi hustaket — den forsatte förbi, ner, undvek knappt en lyktstolpe och krockade lätt i den andra grannens träd innan den landade på gatan.
GP skrev om händelsen igår, och publicerade även en bild. Nu var det väl inte specifikt Owe som fick besök, men så ville GP i alla fall ha det. Det roliga var hur hela grannskapet kom ut och träffades när ballongen hade dykt ner. Riktigt bra stämning blev det — något unikt har hänt oss, tillsammans, här, precis nu. Fint, det var det!
Måndagsmusik #5 Passion Pit — Sleepyhead
När jag hörde den här låten var jag övertygad om att det skulle bli en radioplåga. Nu lyssnar jag tyvärr inte särskilt mycket på radio, men om det faktiskt har blivit en radioplåga så ber jag om ursäkt. Om inte, så är det dags att njuta.
Hyper Island. Mariokartbanan? Nejnej, skolan!
Första gången jag hörde namnet Hyper Island tyckte jag faktiskt att det lät ganska löjligt. En community för småkids som spelar Counter Strike kanske. Eller en Mariokartbana. När jag insåg vilket anseende och rykte skolan hade försvann de halvlustiga associationerna dock ganska snabbt, och problemet var ur världen. Eller?
När jag precis hade börjat här så hade jag en ovana att börja ursäkta mig såfort jag berättade var jag studerade. Jag vet att det låter jättelöjligt men det är faktiskt riktigt riktigt bra. Jag vet inte huruvida jag lyckades övertyga någon, men tillslut slutade jag. De får tycka lite vad de vill, tänkte jag.
Tills för ett par dagar sen. När jag berättade att jag pluggade på Hyper Island var det en vän som trodde att jag skämtade. Efter ett tag återvänder han (vi chattade) med "Haha, jag googlade det bara för att jag inte trodde på dig, och det finns ju något som heter så! Fast det ser jättekonstigt ut". Aj ajaaaj! Tillbaka på ruta ett.
Ja, hemsidan stärker väl inte det positiva intrycket man får från skolan direkt. Men namnet är ett problem. Alla i klassen delar väl inte min åsikt – jag vet att Marcus tycker om det till exempel. Men jag vet inte. Förkortningar är alltid trendigt. Jag kanske skulle börja kalla det för HI helt enkelt. Om det inte var så att HI redan är upptaget av "Hjälpmedelsinstitutets webbplats som förklarar förskrivningsprocessen för ungdomar och unga vuxna med kognitiva funktionsnedsättningar". Attans!
Måndagsmusik #4 Cajun Dance Party — Amylase
Jag tycker det är så underbart med alla krulliga sångare som befolkar hela britpopscenen. De är så härliga! Nästan som hundar. Fluff fluff. Nu är det i alla fall dags för Cajun Dance Party. Fråga mig inte hur man uttalar titeln. Jag har verkligen ingen aning.
Fantastiska fredag: När skattepengar går till kultur
Då blir det bra kultur! Man blir lite glad i magen när man får uppleva vad vi faktiskt kan åstadkomma med kommunala medel. Fantastiskt Det här måste för övrigt vara ett av de roligaste ljudklipp jag någonsin har hört. Örebros kommunala musikskola alltså. Det är grejer det!
Det är faktiskt lite gammalt, men jag skyller på att vi sitter på en tajt deadline. Så, sätt på högtalarna, lyssna och njut!
