Fantastiska fredag: Underskatta aldrig nörden
Jag tror att jag har hittat min nya hjälte. Det är coolt med breakdance, och nördar är ju inte coola. Eller? En otaku (extremt nördig person, ungefär) ger svar på tal. I japan, såklart.
Del 1
Del 2
Och så vart det mässa i Malmö
Nu sitter jag på tåget påväg till skåneland tillsammans med Madeleine! Tufftufftuff. Jag kommer nog få användning för mitt oh så pimpiga SJ Priokort GRÅ för första gången. Det bjuder på gratis kaffe och té. Alldeles förträffligt!
Det ska bli riktigt roligt imorgon. Mässan är under hela dagen, och jag åker upp igen tidigt på torsdag. Vi skulle stått på mässan tillsammans med Jessica, och två karlskronare. Jessica blev tyvärr sjuk, så Sofie från BM09 i Karlskrona täcker för henne. Synd, men fantastiskt! Dags att öva på käcka taglines.
Luftballongen som krockade med grannens träd
På söndag morgon låg flickan och jag kvar i sängen och drog oss (klockan var en bit över 12, men ja) när vi hörde en luftballong. När vi tittade ut genom fönstret så missade luftballongen precis grannens skorsten då den smekte förbi hustaket — den forsatte förbi, ner, undvek knappt en lyktstolpe och krockade lätt i den andra grannens träd innan den landade på gatan.
GP skrev om händelsen igår, och publicerade även en bild. Nu var det väl inte specifikt Owe som fick besök, men så ville GP i alla fall ha det. Det roliga var hur hela grannskapet kom ut och träffades när ballongen hade dykt ner. Riktigt bra stämning blev det — något unikt har hänt oss, tillsammans, här, precis nu. Fint, det var det!
Måndagsmusik #5 Passion Pit — Sleepyhead
När jag hörde den här låten var jag övertygad om att det skulle bli en radioplåga. Nu lyssnar jag tyvärr inte särskilt mycket på radio, men om det faktiskt har blivit en radioplåga så ber jag om ursäkt. Om inte, så är det dags att njuta.
Hyper Island. Mariokartbanan? Nejnej, skolan!
Första gången jag hörde namnet Hyper Island tyckte jag faktiskt att det lät ganska löjligt. En community för småkids som spelar Counter Strike kanske. Eller en Mariokartbana. När jag insåg vilket anseende och rykte skolan hade försvann de halvlustiga associationerna dock ganska snabbt, och problemet var ur världen. Eller?
När jag precis hade börjat här så hade jag en ovana att börja ursäkta mig såfort jag berättade var jag studerade. Jag vet att det låter jättelöjligt men det är faktiskt riktigt riktigt bra. Jag vet inte huruvida jag lyckades övertyga någon, men tillslut slutade jag. De får tycka lite vad de vill, tänkte jag.
Tills för ett par dagar sen. När jag berättade att jag pluggade på Hyper Island var det en vän som trodde att jag skämtade. Efter ett tag återvänder han (vi chattade) med "Haha, jag googlade det bara för att jag inte trodde på dig, och det finns ju något som heter så! Fast det ser jättekonstigt ut". Aj ajaaaj! Tillbaka på ruta ett.
Ja, hemsidan stärker väl inte det positiva intrycket man får från skolan direkt. Men namnet är ett problem. Alla i klassen delar väl inte min åsikt – jag vet att Marcus tycker om det till exempel. Men jag vet inte. Förkortningar är alltid trendigt. Jag kanske skulle börja kalla det för HI helt enkelt. Om det inte var så att HI redan är upptaget av "Hjälpmedelsinstitutets webbplats som förklarar förskrivningsprocessen för ungdomar och unga vuxna med kognitiva funktionsnedsättningar". Attans!
Måndagsmusik #4 Cajun Dance Party — Amylase
Jag tycker det är så underbart med alla krulliga sångare som befolkar hela britpopscenen. De är så härliga! Nästan som hundar. Fluff fluff. Nu är det i alla fall dags för Cajun Dance Party. Fråga mig inte hur man uttalar titeln. Jag har verkligen ingen aning.
Fantastiska fredag: När skattepengar går till kultur
Då blir det bra kultur! Man blir lite glad i magen när man får uppleva vad vi faktiskt kan åstadkomma med kommunala medel. Fantastiskt Det här måste för övrigt vara ett av de roligaste ljudklipp jag någonsin har hört. Örebros kommunala musikskola alltså. Det är grejer det!
Det är faktiskt lite gammalt, men jag skyller på att vi sitter på en tajt deadline. Så, sätt på högtalarna, lyssna och njut!
Världens dyraste LEGO med mjölk
Idag fick vi besök av Lisa Lindström! Hon är VD på Doberman, om du inte visste det. Det visste inte jag. Hon lyckades prata om budget i knappt två timmar utan att någon ens somnade. Det var till och med roligt. En ganska enastående bedrift måste jag säga.
Vi fick leka med lego! Det var längesedan jag satt ner med lego. Hon kändes verkligen äkta när hon föreläste. Varje legobit representerade 250 000 kr. Pedagogiskt, hell yeah! Jag fick ett ganska stort sug efter att jobba på Doberman. De har gjort otroligt mycket. Dessutom kommer Lisa från Mölndal, och hon har gått på Hyper innan, så det är ett stort pluss i kanten.
I år har de till och med börjat jobba med Arla. Arla! Åååh mjölk! Helt galet. Det här — det är framtiden.
Det lönar sig att leka på jobbet
När 370degrees kom hit för att lära oss att "generera idéer" så kändes det som att de totalt missade någonting. Jag skrev om upplevelsen då, och jag har funderat på den en del sen dess. Det handlade mycket om att vi skulle leka för att öppna våra sinnen. Vad var egentligen bra med den, och vad var det som gjorde deras workshop så katastrofalt dålig?
När de var kändes det som att de hade läst lite teori i en bok och sen misslyckats med att utföra det rent praktiskt. Den tanken stärktes ytterligare när jag såg Tim Brown i sin föreläsning The powerfull link between creativity and play (se filmen nedan). Jag förstod att tanken de hade när de var här inte alls var dum i sig. Snarare fantastisk. Felet de gjorde var att istället för att låta oss leka som barn, så behandlade de oss som barn. Det är en stor skillnad. De lyckades snarare förnedra och fördumma oss, istället för att lyfta oss. Så det kan gå!
Det är ett väldigt intressant ämne. Pixar och Google är kända för att utnyttja det i sina arbetsmiljöer, och uppenbarligen så verkar det fungera. Tim Brown har utforskat ämnet något bättre än 370degrees, och gör en fantastisk presentation. På TED, såklart.
Spegel spegel en bit framför väggen där
Mer interaktiva installationer! Sånt här gillar jag. Jag minns att det var mycket prat under Experience Technology om interaktiva speglar och liknande, men ingen hade väl direkt kunskapen eller tiden att genomföra något sådant. Någon annan har redan gjort det, såklart, så vi behöver inte oroa oss längre. Åh framtiden!
Den verkar inte särskilt användbar just nu, men möjligheterna – de finns.
Eco eco revolution
Dansa dansa! Jag gillar ICA, eller i alla fall deras reklam. Nu bjuder de på en otroligt vacker dans för miljön. Eller så skapar man sin egen. Oj ojoooj! The Eco Dance. Väldigt ambitiöst för en så liten kampanjsida, men fint, det var det.
Åh jisses vi måste jobba!
Det är måndag och massor att göra! När vi började modulen påpekades det att fyra veckor minsann är väldigt gott om tid för att göra en affärsplan. De brukar själva göra det på två veckor!
Idag föreläste Håkan Alfon från Venture Cup. Han hade en mängd grundläggande tips som var rätt vettiga. Fast väldigt grundläggande. När han hörde att vi efter vår idégenerering nu hade en dryg vecka på oss att skriva en affärsplan sa han ungefär såhär: Lycka till! Så det blir nog rätt stressigt ändå, men det får man ta. Håll humöret uppe!
Måndagsmusik #3 Beirut – Elephant Gun
Inte sprillans ny musik, men alldeles alldeles underbar! Lite som vår egna Salem Al Fakir. Zach Condon spelar, komponerar och sjunger för det mesta allt själv – och det blir riktigt, riktigt bra. En sån där multitalang ni vet. Njut!
En affärsplan är ungefär som en bulle
På måndag ska vi lämna in ett första utkast till vår fantastiska affärsplan! Det går bra. Den kommer vara ungefär som en deg; man fattar poängen och vill gärna ha den, men man får lite ont i magen när man tänker på den och man blir alldeles förvirrad när man tar på den.
Marcus kallar den för bullmetaforen. Jag tror det är den smygande juletiden som gör det. Att alla tänker på sötsaker alltså.
Hopp är nog bättre än rädsla
Han vann! Det vågade jag nästan inte tro. Det är en bra dag idag, Obama. Det känns som att vi har chansen att påverka nu. Avaaz är snabbt ute och har redan ett fint litet brev man kan skriva på – Congrats Obama: Let's Do it Together. Gör det!
Ikväll har vi bestämt att vi ska fira med Obamabollar på Hyper Mansion. Politiskt korrekt? Vet inte riktigt. Gott? Hell yeah!
Oh jävlar vilken fläkt
Möten var det som gällde igår. Vi sållade bland idéerna och kom fram till vilken vi ska köra på under de tre kommande veckorna. Då var jag ganska peppad. Nu, är jag väldigt peppad. Idag startades morgonen med speed-dating; istället för att presentera oss själva så fläktade vi våra idéer för varandra och försökte sälja in dem. Samtidigt som man fick lyssna mycket och ge feedback så var det väldigt givande för vårat koncept.
Nu har vi mer frågor, problem och möjligheter att arbeta med – och det känns skitbra.
Måndagsmusik #2 Autisterna - Himmelen
På en tisdag! Hej och hå. Nu bjuds det på lite nostalgi. Göteborg är trots allt helt fantastiskt. Musikvideon är kanske inte den bästa, men det kompenserar låten för. Och deras underbara namn. Autister är vi allihopa!
