Living@Hyper

TJA! Det är jag som är Tobias. När man lever på Hyper Island, behöver man en blogg om att leva på Hyper Island. Välkommen!

Fantastiska fredag: Ett psykedeliskt ansikte

Genialiska perukprodukter

Framtiden är här! Nu är vi mitt uppe i idégenereringen. Vi skrev en liten webbapplikation som tar ord från en databas och parar ihop dem två och två helt godtyckligt för att skapa nya ord. Typ champagnebluetooth. Eller pensionärsrostfri Så att man kommer igång, ni vet. 

Vi har fyllt databasen med drygt 250 ord, och det överlägset bästa ordet har visat sig vara peruk. Peruk verkar vara den ultimata hemliga ingrediensen bakom fantastiska uppfinningar. Vi funderar på att starta en hel produktlinje med kreativa varianter av peruker, inklusive perukmobilen, perukhörlurarna, perukskon, krämperuken, perukcafét där alla besökare har peruker på sig samt den ätbara snusperuken. Det här är framtiden!

Vy från våning tolv

Vårat första riktiga klassmöte tog plats igår. Högsta våningen i grannhuset. Där var vi. Solen passade på att gå ner under mötet. Fin utsikt var det också. Vi kom nog inte fram till så mycket, men det gick förvånansvärt bra för att vara en samling på 53 personer. Dettmar och jag köpte en låda pepparkakor och förgyllde stämningen lite. 14.50:-. Lite tidigt kanske, men åh så gott!

Vi jagar killar i kostym

Nu har vi satt igång med Concept and Development. Modulen alltså. Kort och gott ska vi pitcha en affärsidé och övertyga en panel att investera i den. Fyra veckor har vi på oss. Tills på fredag ska vi presentera 50 idéer. De ska sedan bantas ner till en. Ganska lagom.

Det känns som att vi jagar killar i kostym. Ni vet, de där med pengar som egentligen inte kan någonting. Totalt hopplösa. Gör egentligen bara vad frugan säger. Och barnen. Kanske hunden. Frammåt! Fast det är just de som kan hjälpa en till framgång. Lite klyschigt kanske. Men ni vet.

Peppen – den har jag i alla fall. Jag har en riktigt bra grupp, och det verkar som att handledarna såväl som projektledarna är riktigt bra. Erfarna. Det kommer nog bli fyra helt fantastiska veckor!

Om nom nom #2

Nej. Ja. En vän man kan äta. Jag har redan länkat till den underbara reklamfilmen. Nu är det tydligen dags för print också. Nästan lika bra? Väldigt bra!

Måndagsmusik #1 MGMT – Kids

Fantastiska fredag: Holiday

Säg hej till Hybris!

Vår underbara bättre hälft

Nu har alla grupper redovisat sina fantastiska kreationer! Jag är imponerad. Kort och gott. Projekt- och modulledarna avslutade med lite pepp och ordbajs – hybris serverat på fat. Awesome, det var det i alla fall. London nästa.

När jag kom tillbaka till datorerna fanns det en inbjudan till fest. Hemma hos mig. Oj ojoooj! Så går det när man bor i kollektiv. Karlskronastudenterna som sover här har dessutom förökat sig från ursprungligen tre, till fem, och nu sex. De tar aldrig slut! Härliga är de i alla fall. Ruskigt härliga. Vår bättre hälft. Jag hoppas att vi kommer att sammarbeta mer framöver. Synd att de åker redan på lördag – tillbaka till fängelset. De kunde gott ha stannat en vecka till. Speciellt när mitt element har havererat. 

Jag håller på och försöker sammanställa en lista på allas bloggar i båda klasserna. Så man håller sig uppdaterad. Ni vet. På vift i cyberrymden. Håll utkik!

Tyvärr kan jag inte hålla upp den med händerna

För den skickades just till tryckeriet, ser ni! Den är faktiskt ganska gammal; jag gjorde den ihop med Tobias Möllstam – även känd som åsnan – vid årsskiftet. Nu var det i alla fall dags att skicka iväg den. Stor är den! A2 om man ska vara exakt. Hälften av alla biljetter är redan sålda (!) till UppCon:09, så om du är eller känner någon wapanese eller nörd så gäller det att passa på!

En liten bonus angående trenden att hålla upp posters framför ansiktet hittar ni här. 

Och nu ska vi leka!

Vi har arbetat med Experience Technology i snart tre veckor. Det börjar arta sig. Klassen från Karlskrona kommer upp till Stockholm ikväll, och kommer bo här ett par dagar. Vi tar in tre av studenterna på Hyper Mansion (vi hoppas på att de generar lite värme så att vi kan tjäna in någon krona på elen). Kul, det ska det i alla fall bli!

Vi har slängt upp en hemsida för utställningen. Jag är skyldig till ordbajsandet i introtexten, tyvärr. Om ni vill (ska) komma och leka är det fredag som gäller. Läs mer på hemsidan!

Världens bästa björnar

Nördar och biljakt

Helgen bjöd på Uppsala, och i Uppsala händer det alltid grejer! På väg hem från den legendariska kinarestaurangen siktade vi en fantastisk bil. Vi körde efter den och la oss i döda vinkeln vid rödljusen. Man får inte bli upptäckt. Det är viktigt. Om man har jobbat med färg eller tänker i de banorna så förstår man hur underbar skylten är. Nästan helt vit!

Fantastiska fredag: gulliga & psykedeliska monster

Vårat yrke, nu lite billigare!

Här om dagen vidarebefodrade Sofia – en av våra medarbetare – ett mail till alla elever på Hyper Island i Stockholm. Mailet gällde en tävling som Xtraworks håller i:

"Idag launchar vi en tävling med anledning av den förestående (start 20e september på MM) utställningen på Moderna Museet med Max Ernst. Kreatörerna har i uppgift att ta fram ett typsnitt inspirerat av Max Ernst. Vi och Moderna Museet står bakom tävlingen och Adobe står för första priset, en CS3. Resultaten kommer visas på MMs site, på plats på MM, sannolikt i några av deras medier och på Xtraworks. Vi har redan fått en del intresse från journalister som skriver om tävlingen/uppdraget."

Fin svengelska. Vad "en CS3" är kan man ju klura på (dessutom har CS4 redan släppts, för de som har missat det). Det som oroar mig är dock inte språket i mailet, utan att Sofia faktiskt har valt att vidarebefodra ett mail som uppmanar oss att jobba med Xtraworks. 

Vad är det för fel på Xtraworks? De bedriver en verksamhet som enbart går ut på att på att nedvärdera vårat yrke och det vi arbetar med. Ni kanske tycker att jag överdriver – jisses, de håller ju bara i tävlingar! Ordet tävling är i stort sett en oskyldig variant av pitch, och fenomenet att pitcha är ett stort problem inom inte bara vår, utan många kreativa branscher. Låt oss ta en titt på deras hemsida:

1. Skapa: Gå med i ett uppdrag som passar dig och skapa ditt bidrag till tävlingen!
2. Visa: Ladda upp ditt färdiga bidrag via projektverktyget. När uppdragets slutdatum är nått kan användare rösta på ditt bidrag
3. Vinn: De som får flest röster har chansen att kamma hem vinstsumman! Det kanske blir du!

Oj ojoooj! Notera chansen att kamma hem vinstsumman. Det vi gör när vi ställer upp i tävlingar, eller pitchar, är att vi går med på att jobba gratis – utan någon som helst försäkring på att vi får betalt i slutändan. Det är ett ypperligt tillvägagångssätt för att slösa på arbetskraft, minska dialogen mellan oss och kunden, och nerdvärdera vårat eget yrke. 300feetout säger det ganska bra i sin artikel The anti-pitch: a brief explanation:

"Let’s say you decide to try out a bunch of salons in search of the right one for your haircut account. You go to a different stylist every few weeks and run them through their paces—but you don’t want to make it too easy by letting them know in advance what you want (you don’t exactly know, anyway). You just tell them, “Knock me out!” But they get all huffy when you explain that you’re not paying, just sampling, and now your hair looks like the dog groomer won the job, and the salon receptionists all hang up on you."

Speciellt på Hyper Island, där så mycket fokus ligger på professionalism, snarare än hantverk, är det här något jag inte väntar mig från en medarbetare. Snarare tvärtom; de borde uppmuntra oss att inte jobba gratis, och istället skapa en relation och dialog med kunden. Pitchning är redan ett stort problem som fortsätter att växa, och vi borde göra allt vi kan för att motarbeta det. 

Så i sann hyperanda avslutar jag med lite ordbajs; snälla, lägg tid på era egna projekt och kreativt entrepernörskap, istället för att hoppas på det bästa och slava under företag som inte vet vad de vill ha. Inte direkt så cutting-edge. Vi kan bättre än så! 

När skattepengar går till reklam

Förvirringsfest

Under de senaste dagarna har min dialekt varit ute och cyklat. Vanligtvis brukar jag anpassa mig rätt bra till omgivningen. Helt automagiskt! Men inte nu. Nej nej. Min dialekt finner det uppenbarligen underhållande att byta mellan göteborska, något slags skånskt ihopkok och stockholms-uppsaliska mitt i eller mellan meningar. 

Jag vet inte varför, men många konstiga blickar, det får jag. Det har hänt mest när jag har varit riktigt glad, och det vore ganska lustigt om det är därför. Alla vet ju att riktiga göteborgare är glada!

Framtidens ordbajsare

På Hyper Island lär vi oss mycket. Något som vi inte lär oss, men som vi påtvingas och som ständigt ligger och lurar i vårat studiematerial är ordbajsning. Eller buzzwords. Ordbajsning låter lite bättre. 

Bortom de lite mer självklara buzzorden som Web 2.0, Social Web och AJAX kommer här lite mer praktiska ord. Eftersom vi är framtidens ordbajsare så gäller det ju att vi ligger i framkant. Liksom. Släng in dem lite huller om buller i en text bara. Det blir jättebra – helt automagiskt. Jag lovar!

• Interdisciplinary
• Multidisciplinary
• Fresh
• Fuel
• Focused
• Wide range of topics
• News analysis
• Trendspotting
• Design-related topics
• From every angle
• Up-to-date
• Be a part of
• Influencing
• News ways of
• Talents
• Stunning
• Creative environment
• Different perspective
• Online creativity
• Visual culture

Eller?

Det här är frilans

I fredags lyckades Johan hitta ett bord på blocket med tillhörande fyra stolar – för hela 1 kr! Väldigt förmånligt. Tanten ville inte ens ta emot vår krona. Nackdelen var bara att vi inte hade något lämpligt färdmedel, så det fick bli kommunaltrafik. 

Det kunde lika gärna ha varit en konstinstallation från Konstfack, men såhär ser det ut när fyra frilansare väntar på tvärbanan på Liljeholmen.

Men JAG vill spela trummor!

Vi har arbetat med Experience Technology i en vecka nu. Morgonen började med gäspningar, kollektiva färdmedel och processuppföljning. Jag var inte speciellt peppad inför processuppföljningen, men det ändrades ganska snabbt. Ni vet, när man spelar i band, och efter ett tag förstår alla att de mycket hellre skulle vilja spela det där andra instrumentet som någon redan spelar. Det blev ungefär så. 

Den senaste veckan har varit ganska jobbig, och jag var inte alls nöjd med min roll i gruppen. Det visade sig att bara en i hela gruppen var nöjd med sin roll. En. Så det kan gå! Så idag möblerade vi om. Bytte instrument. Jag fick en liten trumma. När man har en liten trumma är man AD, tutor, och mjukvaruutvecklare. Vi tog lite fokus från produkten och la på processen. Jag ska inte göra det jag är bäst på, utan istället hjälpa de andra när de gör det. Sen gör jag massor med annat också, men det känns bra. 

Slutresultatet får bli lite som det blir känner jag – det som har betydelse nu är att vi lär oss något och är peppade på att göra det vi gör. Sen om slutresultatet blir helt fantastiskt och alldeles, alldeles underbart är det såklart en åh så fördelaktig bonus.

Om nom nom

Hej kollektiv

På söndag blir det en vecka sedan jag flyttade in i Hyper Mansion. Idag är det inflyttningsfest. Oj ojoooj! Vi får se hur det går. Hittills har allting gått förvånande smärtfritt; köket ser inte ut som en krigszon och ingen har avlidit på grund av brist på internet.

Inget internet?! Du hörde rätt! Jisses. Då undrar du kanske hur vi överleva under så svåra förhållanden. Det är ett mysterium även för oss, men vi är starka unga karlar i våra bästa år. Resten är magik.

Det är faktiskt skönt att slippa internet på kvällarna. Jag har hunnit städa och fixa klart mitt rum, och försöker lägga lite tid på att teckna. Analogt är bra. Inte för att jag tecknar bra. Jag tecknar ungefär lika bra som en berusad elefant. Med ögonbindel. Men jag gillar att teckna. Väl i Photoshop blir det ju automagiskt fantastiskt. Photoshop är bra. Högteknologi liksom.

Vi får se hur det går med det här analoga. Trevlig helg ska det förhoppningsvis bli i alla fall!