Den här bloggen finns inte
Det är bara en illusion! Eller? Tills vidare kommer jag tyvärr inte att finnas på den här bloggen. Medans mina nya fantastiska blogg- och webbprojekt kommer online så kan du alltid roa dig med att kolla igenom min portfölj. Jag lovar att inte vara borta så länge.
Tjipp!
Vinterdvalan & wombats
Nu går jag minsann i vinterdvala! Oj ojoooj! Eller inte jag, men i alla fall bloggen. Ni fattar. Nu är tiden inne för andra saker! Eftersom jag älskar Wombats så får ni en Wombat. I vinterdvala.
Och på tal om wombats och jul. Tufftuff!
Händiga män, sorg och TV-spel
Igår kväll var en kväll av djup sorg. Efter att vi hade samlats runt Seans nyinköpta Guitar Hero World Tour och haft en ursäkt för att socialiera så som män vanligtvis gör, så kom olyckan över oss. Det gick sönder.
Den röda trumman slutade plötsligt att fungera. Ett allvarligt problem. Utan den röda trumman – inga trummor. Efter ett fibrilt letande av kvittot konstaterade vi att Sean hade slängt det. Ångest följde. Vi bestämde oss för att försöka laga den själva.
Sean skruvade isär hela trumsättet och vi vände den upp och ned för att titta närmare. En krets hade lossnat till den röda trumman. Fantastiskt! I brist på lödkolv och ten hittade vi tuggumi och tejp i huset. Efter en del petande lyckades jag få fast den. Oj ojoooj! Fulhack, men ett fungerande sådant!
Trumman började fungera bättre än någonsin, och allt återgick till det vanliga. Man lärde sig ändå en del under Experience Technology! TV-spelsmän på äventyr.
Hah, kolla, de bara härmas!
Om du hade chansen att springa runt med mig i Göteborg i sommras så är risken stor att du har fått lyssna på mig när jag har klagat på Västtrafiks reklam. "Men åååh, de har bara härmat Si Scott. Jag blir så ledsen", ungefär. Affischerna såg ut såhär, och satt lite överallt i Göteborg: 
Men tji fick jag! Det är faktiskt Si Scott som har gjort affischerna. Jerlov heter byrån som anlitade honom åt Västtrafik, och mer bilder från kampanjen ser man på deras Behancesida. Si Scott är otroligt duktig, vilket man snabbt förstår om man kollar igenom hans portfolio. Så det kan gå!
Den lever, den lever!
Vi satt tillsammans i gruppen idag och klagade på hur tråkigt det är att använda twitter för att det inte riktigt har slått i Sverige. Än. Sen kom vi på den geniala idén att vi kunde lösa problemet själva.
Så vi addade varandra. Det är fortfarande lite tomt, men ändå. Ett stort steg frammåt! Jag tänkte passa på att uppmana alla som har twitter att lägga till oss, och alla som inte redan har twitter att skaffa det. För du måste skaffa det. Speciellt om du är lite trendig. Och det är du ju.
Twitter är i ett nötskal facebooks status, fast utan facebook. Även kallat för microbloggande; man har 140 tecken på sig att få ner sina tankar. Det leder ofta till genomtänkta och roliga små meningar, eller helt meningslösa och ointressanta sådana. Vilket som, det är i alla fall helt fantastiskt!
Kriget om URLerna
Att skriva in en lång adress i webbläsaren som någon har tryckt i, till exempel, en tidning kan vara riktigt drygt. Då, och även när det är ont om plats på webben, så är tinyurl.com helt fantastiskt! På tinyurl.com matar du in adressen som du vill länka till, varpå sidan skapar en ny – kort – URL som i sin tur länkar till din långa adress. Jag skulle till exempel kunna länka er till min ballongpost genom följande: http://tinyurl.com/luftballongen
Tinyurl.com är inget nytt, och är trots allt ett redan utbrett fenomen. Det nya, fräscha, cutting-edge och spännande är Hugeurl.com! Den skapar istället en gigantisk URL från din förhoppningsvis lite kortare. Helt fantastiskt! Så, om du vill minnas tiderna när en länk till eniro var två kilometer lång, besök Hugeurl.com:
Och jag var ju på mässan i Malmö!
Det var först när man gick runt på mässan nere i Malmö som man förstod hur mycket Hyper Islands namn sticker ut. Det är alltså inte bara förvirrande. Försvarshögskolan, Lärarns riksförbund, Chalmers tekniska högskola och Danshögskolan. Hyper Island. Tyvärr var det i stort sett det enda som stack ut i vårat bås, men det räckte nästan!
5 545 stycken. Så många människor traskade tydligen runt på mässan. Av dem lyckades vi ragga upp knappt 300. Rätt bra om jag får säga det själv. Vi hade riktigt roligt i alla fall, och jag och Madeleine lärde känna fyra nya kamrater från Karlskrona. Fantastiskt!
Senast jag gick på en sån här mässa var när jag skulle välja gymnasieutbildning på högstadiet. Då var det inte lätt. Fem meters säkeravstånd till montrarna, så löpte man ingen risk att bli frågad någonting. Skönt. Nu var det tvärtom!
Jag blev faktiskt så sugen på att träffa mer Karlskronare att jag pratade med vår kära medarbetare Jessica om det skulle vara möjligt att "byta plats" med en Karlskronare under en modul. Hon var riktigt positiv, så vi får se hur det går!
You've been POKEd
Hohoho! Idag fick vi besök av POKE. Eller om jag förstod det rätt, föredetta anställda på POKE. Den ena hade flyttat till Doberman, och den andra till Skype som Creative Art Director. Det funkar ju också. POKE är ruskigt duktiga, men jag tänkte inte prata så mycket om dem, utan snarare dela med mig utav alla fantastiska tips de gav oss under föreläsningen. För de som inte antecknade. Here goes!
I bokväg tipsade han om Subject To Change: Creating Great Products & Services for an Uncertain World, The Tipping Point: How Little Things Can Make a Big Difference och sist Designing Interaction. Ju längre namn desto bättre bok!
I programväg tipsade han alla laptopägare om Undercover, som håller koll på ens stulna käraste. Om den blir stulen då. Annars blir det inte mycket till action. Sen får vi inte glömma deras lite urflippade skissa-på-kukar-sida.
Och så vart det mässa i Malmö
Nu sitter jag på tåget påväg till skåneland tillsammans med Madeleine! Tufftufftuff. Jag kommer nog få användning för mitt oh så pimpiga SJ Priokort GRÅ för första gången. Det bjuder på gratis kaffe och té. Alldeles förträffligt!
Det ska bli riktigt roligt imorgon. Mässan är under hela dagen, och jag åker upp igen tidigt på torsdag. Vi skulle stått på mässan tillsammans med Jessica, och två karlskronare. Jessica blev tyvärr sjuk, så Sofie från BM09 i Karlskrona täcker för henne. Synd, men fantastiskt! Dags att öva på käcka taglines.
Luftballongen som krockade med grannens träd
På söndag morgon låg flickan och jag kvar i sängen och drog oss (klockan var en bit över 12, men ja) när vi hörde en luftballong. När vi tittade ut genom fönstret så missade luftballongen precis grannens skorsten då den smekte förbi hustaket — den forsatte förbi, ner, undvek knappt en lyktstolpe och krockade lätt i den andra grannens träd innan den landade på gatan.
GP skrev om händelsen igår, och publicerade även en bild. Nu var det väl inte specifikt Owe som fick besök, men så ville GP i alla fall ha det. Det roliga var hur hela grannskapet kom ut och träffades när ballongen hade dykt ner. Riktigt bra stämning blev det — något unikt har hänt oss, tillsammans, här, precis nu. Fint, det var det!
Världens dyraste LEGO med mjölk
Idag fick vi besök av Lisa Lindström! Hon är VD på Doberman, om du inte visste det. Det visste inte jag. Hon lyckades prata om budget i knappt två timmar utan att någon ens somnade. Det var till och med roligt. En ganska enastående bedrift måste jag säga.
Vi fick leka med lego! Det var längesedan jag satt ner med lego. Hon kändes verkligen äkta när hon föreläste. Varje legobit representerade 250 000 kr. Pedagogiskt, hell yeah! Jag fick ett ganska stort sug efter att jobba på Doberman. De har gjort otroligt mycket. Dessutom kommer Lisa från Mölndal, och hon har gått på Hyper innan, så det är ett stort pluss i kanten.
I år har de till och med börjat jobba med Arla. Arla! Åååh mjölk! Helt galet. Det här — det är framtiden.
Det lönar sig att leka på jobbet
När 370degrees kom hit för att lära oss att "generera idéer" så kändes det som att de totalt missade någonting. Jag skrev om upplevelsen då, och jag har funderat på den en del sen dess. Det handlade mycket om att vi skulle leka för att öppna våra sinnen. Vad var egentligen bra med den, och vad var det som gjorde deras workshop så katastrofalt dålig?
När de var kändes det som att de hade läst lite teori i en bok och sen misslyckats med att utföra det rent praktiskt. Den tanken stärktes ytterligare när jag såg Tim Brown i sin föreläsning The powerfull link between creativity and play (se filmen nedan). Jag förstod att tanken de hade när de var här inte alls var dum i sig. Snarare fantastisk. Felet de gjorde var att istället för att låta oss leka som barn, så behandlade de oss som barn. Det är en stor skillnad. De lyckades snarare förnedra och fördumma oss, istället för att lyfta oss. Så det kan gå!
Det är ett väldigt intressant ämne. Pixar och Google är kända för att utnyttja det i sina arbetsmiljöer, och uppenbarligen så verkar det fungera. Tim Brown har utforskat ämnet något bättre än 370degrees, och gör en fantastisk presentation. På TED, såklart.
Åh jisses vi måste jobba!
Det är måndag och massor att göra! När vi började modulen påpekades det att fyra veckor minsann är väldigt gott om tid för att göra en affärsplan. De brukar själva göra det på två veckor!
Idag föreläste Håkan Alfon från Venture Cup. Han hade en mängd grundläggande tips som var rätt vettiga. Fast väldigt grundläggande. När han hörde att vi efter vår idégenerering nu hade en dryg vecka på oss att skriva en affärsplan sa han ungefär såhär: Lycka till! Så det blir nog rätt stressigt ändå, men det får man ta. Håll humöret uppe!
En affärsplan är ungefär som en bulle
På måndag ska vi lämna in ett första utkast till vår fantastiska affärsplan! Det går bra. Den kommer vara ungefär som en deg; man fattar poängen och vill gärna ha den, men man får lite ont i magen när man tänker på den och man blir alldeles förvirrad när man tar på den.
Marcus kallar den för bullmetaforen. Jag tror det är den smygande juletiden som gör det. Att alla tänker på sötsaker alltså.
Hopp är nog bättre än rädsla
Han vann! Det vågade jag nästan inte tro. Det är en bra dag idag, Obama. Det känns som att vi har chansen att påverka nu. Avaaz är snabbt ute och har redan ett fint litet brev man kan skriva på – Congrats Obama: Let's Do it Together. Gör det!
Ikväll har vi bestämt att vi ska fira med Obamabollar på Hyper Mansion. Politiskt korrekt? Vet inte riktigt. Gott? Hell yeah!
Oh jävlar vilken fläkt
Möten var det som gällde igår. Vi sållade bland idéerna och kom fram till vilken vi ska köra på under de tre kommande veckorna. Då var jag ganska peppad. Nu, är jag väldigt peppad. Idag startades morgonen med speed-dating; istället för att presentera oss själva så fläktade vi våra idéer för varandra och försökte sälja in dem. Samtidigt som man fick lyssna mycket och ge feedback så var det väldigt givande för vårat koncept.
Nu har vi mer frågor, problem och möjligheter att arbeta med – och det känns skitbra.
Genialiska perukprodukter
Framtiden är här! Nu är vi mitt uppe i idégenereringen. Vi skrev en liten webbapplikation som tar ord från en databas och parar ihop dem två och två helt godtyckligt för att skapa nya ord. Typ champagnebluetooth. Eller pensionärsrostfri Så att man kommer igång, ni vet. 
Vi har fyllt databasen med drygt 250 ord, och det överlägset bästa ordet har visat sig vara peruk. Peruk verkar vara den ultimata hemliga ingrediensen bakom fantastiska uppfinningar. Vi funderar på att starta en hel produktlinje med kreativa varianter av peruker, inklusive perukmobilen, perukhörlurarna, perukskon, krämperuken, perukcafét där alla besökare har peruker på sig samt den ätbara snusperuken. Det här är framtiden!
Vy från våning tolv
Vårat första riktiga klassmöte tog plats igår. Högsta våningen i grannhuset. Där var vi. Solen passade på att gå ner under mötet. Fin utsikt var det också. Vi kom nog inte fram till så mycket, men det gick förvånansvärt bra för att vara en samling på 53 personer. Dettmar och jag köpte en låda pepparkakor och förgyllde stämningen lite. 14.50:-. Lite tidigt kanske, men åh så gott!
Vi jagar killar i kostym
Nu har vi satt igång med Concept and Development. Modulen alltså. Kort och gott ska vi pitcha en affärsidé och övertyga en panel att investera i den. Fyra veckor har vi på oss. Tills på fredag ska vi presentera 50 idéer. De ska sedan bantas ner till en. Ganska lagom.
Det känns som att vi jagar killar i kostym. Ni vet, de där med pengar som egentligen inte kan någonting. Totalt hopplösa. Gör egentligen bara vad frugan säger. Och barnen. Kanske hunden. Frammåt! Fast det är just de som kan hjälpa en till framgång. Lite klyschigt kanske. Men ni vet.
Peppen – den har jag i alla fall. Jag har en riktigt bra grupp, och det verkar som att handledarna såväl som projektledarna är riktigt bra. Erfarna. Det kommer nog bli fyra helt fantastiska veckor!
Om nom nom #2
Nej. Ja. En vän man kan äta. Jag har redan länkat till den underbara reklamfilmen. Nu är det tydligen dags för print också. Nästan lika bra? Väldigt bra!
